Liksom du skalar en lök
du tror att du går till det inre.
Du betalar för välbehag
betala tårarna med glädje!
Matroshka ler
och öppnas gång på gång
tills ögat kan inte nå trädet, tågan, ålder.
Eller man får nog av leken.
Men detta är bara strävan.
När sirenerna tjuter
spritter det osynliga rummet till
och flyttar sig en aning längre bort.
Rummet föder nya rum
som har eviga navelsträngar.
Blodet som rinner i hjärnan
vet ingenting om sig själv.
a compassionate ear
20 tuntia sitten
Ei kommentteja :
Lähetä kommentti